Idag har maken och jag varit på rutinultraljud och spanat in bebis. Den här gången kändes det mer verkligt än tidigare. Jag fick både se och känna hur den for runt som ett jehu. Fina mirakelplutt.
Efteråt hade jag tid hos en ”mödravårdsterapeut”. Bokade ju upp den för länge sedan, innan fostervattenprovet. Nu känner jag inte oro på samma sätt, men när jag väl började nysta upptäckte jag att det finns massor som behöver ventileras. Det blir fler besök med andra ord.
Jag blir varmlycklig av att läsa
Kram