Idag träffade jag en granne som är höggravid. Hon är så vacker med sin kanonkula till mage. Vid båda mina graviditeter gick jag upp 20 kilo, men jag har nog aldrig känt mig vackrare. Bedrövelsen har kommit först efteråt, när kroppen antagit en ny form. För jag känner mig riktigt, riktigt ful just nu. Magen är pluffsig, och det är tveksamt om ens ihärdiga situps skulle kunna få den plattare. Låren och rumpan är bredare än någonsin och överarmarna ser ut att tillhöra en kulstöterska. Jag tappade 8 kilo efter förlossningen men sen tog det stopp. Efter två månader kan jag omöjligen komma i något av mina gamla byxpar och har således inget (okej, överdrift) att sätta på mig. Så länge jag håller mig hemma är det väl okej att hasa runt i mjukisbrallor med magen putande. Men att gå ut känns inte kul, och ut måste jag ju. Inte minst för att promenera och, förhoppningsvis, gå ner i vikt. Jag har gjort några halvtappra försök att träna hemma, men ärligt talat – vem har tid? Jag är glad om jag får till några knipövningar medan jag ammar i soffan. Avundsjukt sneglar jag på de morsor vars kroppar ser starka och vätränade ut, trots att det ligger en nyföding och snusar i barnvagnen.
Lämna en kommentar